Äntligen Hej!
När jag äntligen har bestämt mig för att uppdatera, hittar jag inte mina bilder. Om jag hittar dem senare, och det gör jag ju, sa presenterar jag dem nagon annan dag!

Imorgon börjar min skola! Det ska bli sa roligt! Det är en franskakurs pa universitetet i Avignon med elever fran hela världen. Även om jag trivs sa bra i mitt hus, ska det bli roligt att börja mitt egna liv i Frankrike!! Jag är nervös, framförallt för att jag inte kommer hitta parkeringsplats, haha! Ah det ska bli sa kul! Jag har redan övat min replik:
"Je m'appelle Lisa et je suis jeune fille aupair à Boulbon. Je viens de la Suède."

Denna veckan har jag ocksa varit pa Konservatoriet, för att anmäla mig till orkestern! Det later livsfarligt, Konservatoriet, men jag har försäkrat mig om att det inte är samma sak som hemma. Det är visst en musikskola för ambitiösa barn, haha! Jag kom dit och sag en lang kö. Vi skickades hit och dit, fran ena kontoret till det andra. Den franska byrakratin, fick jag lära mig. Vi mötte sura gubbar som sa: Nej du kan inte börja här för att ga här ett ar, nej du kan inte slippa musikteorin, nej det kostar 700 Euro per ar, nejnejnej.
Vi mötte dirigenten, en riktig musiker med rufsigt har. Han blev sa glad och tyckte att ingen behöver veta, det kommer inte kosta mycket eller nagot alls...
Den franska byrakratin!

Jag tog min första sväng till havet förra helgen. Ja, jag akte själv, men det var skönt att ha tid för mig själv och göra precis vad jag ville! Jag hade passat barnen pa heltid hela veckan och unnade mig min resa! Jag bara var hela dagen, at glass, solade och badade. Jag somnade pa stranden med handen pa magen och vaknade med en stor vit fläck! Tack...

Eftersom maten här är sa god, har jag nu äntligen köpt ett par gympaskor, och de är faktiskt använda redan! Jag springer, gar och cyklar som en galning, och ni som känner mig vet att jag maste ha blivit knäpp.

I fredags hade min familj fest, eftersom VM i rugby inleddes (just det, jaha och, haha!), men det var roligt. Jag pratade mycket mycket franska. Karines kompis Julie (med det stora pianot!) presenterade mig för folk: "Lisa är en ängel och nästa ar, nästa ar kommer hon att stanna hos oss!" Idag, söndag, planerade jag att göra ingenting. Jag sov länge för att fa tiden att ga, men da kom räddningen. Julie ringde och fragade mig om jag ville följa med pa Vide Grenier, loppis! Mais oui, bien sûre! Det var super! Efterat bjöd hon mig pa lunch och fri tillgang till pianot, för att komma bort fran mina barn en stund! Hon är verkligen snäll, tänk vilka människor jag har hamnat hos, tänk vilken tur jag har!

Nu är det dags att sova. Jag kommer ända inte att somna, eftersom jag oroar mig för parkeringsplatserna imorgon. Jag är som jag är, men det är väl tur det!

Kramar, Lisa